Forskning: Ingen skillnad i strokeinsjuknande mellan inbjudna och kontrollgrupp i flimmerscreening
Förmaksflimmer är den vanligaste rubbningen av hjärtrytmen och innebär också en ökad risk för stroke (slaganfall) - men ger ibland inga symtom. De senaste åren har screening för förmaksflimmer aktualiserats och studerats. Ytterligare studier behövs, men det verkar rimligt att prioritera och screena personer med höga biomarkörnivåer (NT-proBNP) som belastar hjärtat.
1 september 2024 publicerades långtidsstudien STROKESTOP II i medicintidskriften Circulation. Studien bedrivs på äldre personer, födda 1940-1941, i Region Stockholm. Samtliga forskningsdeltagare lottades under 2015 till att bjudas in till en screeningundersökning om förmaksflimmer eller inte. Mer än 28 000 individer lottades och av dem blev cirka 14 000 inbjudna till screening som utfördes under 2016–2018.
Deltagandet i screeningen blev 6 860 personer (49%) - alltså knappt hälften av de inbjudna. I studien användes också ett blodprov (NT-proBNP), som speglar belastning på hjärtat. Vid ett högre värde på provet gjordes en mer intensiv screening. Nytt förmaksflimmer hittades hos 2,4 procent av alla som deltog och de allra flesta startade med blodförtunnande behandling.
Ingen skillnad i strokeanfall
Efter fem års uppföljning av studien sågs ingen skillnad i förekomst av stroke i forskningsstudien. Totalt hade 14 000 studiedeltagare bjudits in, men endast 6 860 personer (49%) hade screenats och 7 140 personer (51%) kom aldrig till screeningen.
De deltagare som hade låga värden på sitt NT-proBNP-prov hade låga risker för komplikationer.
– Individer med en låg biomarkörnivå löpte en lägre risk att både utveckla förmaksflimmer under 5-årsuppföljningen samt stroke eller systemisk emboli – jämfört med både kontrollgruppen och individer med högre biomarkörnivåer. Ytterligare studier behövs, och det verkar rimligt att koncentrera screeninginsatserna till dem som löper högst risk och potentiellt minska förekomsten av stroke som kan förebyggas, säger studiens huvudförfattare Katrin Kemp Gudmundsdottir vid Karolinska Institutet.
– Jag ser inte resultatet som att screeningen inte fungerar, den stora frågan i studien gäller deltagandet. Deltagandet var lågt jämfört med etablerad screening och de som deltog var mycket friskare än de som valde att utebli. Det gör det svårare att utvärdera screening-programmet, särskilt när deltagare och icke-deltagare är så olika. Vidare är det möjligt att en annan EKG-metod kan ge ett större utbyte, kommenterar Johan Engdahl, hjärtläkare och docent Danderyds sjukhus, och forskare på Karolinska Institutet och institutionen för kliniska vetenskaper Danderyds sjukhus.