Munmotoriska och talmotoriska svårigheter

Munmotoriska svårigheter

Oralmotoriska svårigheter kan bero på att rörelseförmågan eller känseln i läppar, tunga, gom och ansiktsmuskler inte fungerar optimalt eller på att man av någon anledning har en avvikande anatomi. Orsakerna till oralmotoriska svårigheter kan vara medfödda eller förvärvade, till exempel efter hjärnskada.

Detta kan medföra talsvårigheter i olika grad, allt från problem med att säga r-ljudet till omfattande svårigheter att göra sig förstådd via talet. Det kan också innebära bristande salivkontroll eller problem med att tugga effektivt. Om känseln i munnen är avvikande kan tandborstning vara obehaglig och svår att genomföra.

Hos barn beror ofta svårigheterna på en försenad utveckling av munmotoriken. En del barn som besöker Oralmotoriskt Centrum har någon bakomliggande sjukdom/skada/syndrom, till exempel CP-skada.

När ska man söka hjälp vid munmotoriska svårigheter?

• Vid talsvårigheter som grundar sig i munmotoriska avvikelser.
• Vid salivläckage (dregling). Observera att salivläckage anses normalt hos barn under 3 år.
• Vid svårigheter att kunna hålla munnen stängd i vila.
• Vid svårigheter att tugga och kontrollera mat och dryck i munnen.
• Vid överkänslighet i munnen som ger obehag eller kväljningar vid tandborstning.

Utredning och behandling av munmotoriska svårigheter

Undersökningen anpassas utifrån patientens behov och syftar till att hitta strategier för att förbättra funktionen. Logopeden undersöker hur munnen och svalget ser ut och fungerar, göra en bedömning av uttalet och tugg- och sväljförmågan. Vid behov bedöms tungband, halsmandlar och adenoid (körtel bakom näsan) tillsammans med en öron-, näsa- och halsläkare/foniater.

Talmotoriska svårigheter

Att tala ställer höga krav på motorisk precision och samordning. Andningsmuskulatur, stämband, gom, tunga och läppar måste arbeta snabbt och koordinerat. Vid talmotoriska svårigheter är denna process en utmaning för barnet. På Logopedkliniken arbetar logopeder med utredning och behandling av de barn som har störst svårigheter med talmotoriken.

Talmotoriska svårigheter innefattar taldyspraxi hos barn, det vill säga svårigheter med att lära sig nya språkljud och framför allt svårigheter att ljuda samman olika språkljud till ord och meningar. Talet kan vara fullt av ljudutbyten och barnet kan ha svårt att göra sig förstådd. En annan typ av talmotorisk svårighet är dysartri, det vill säga sluddrigt tal som grundar sig i neurologisk skada som påverkar rörlighet och/eller känsel i talapparaten.

När ska man söka hjälp vid talmotoriska svårigheter?

Om ditt barn har svårt att uttala ljud, pratar "sluddrigt" eller på andra sätt har ett tal som är svårt att förstå kan du be om remiss till logoped från BVC eller skolhälsovård. Ni får då inledningsvis kontakt med en logoped på mottagning inom öppenvården. Vid behov av fördjupad utredning skickar sedan er ordinarie logoped remiss till Oralmotoriskt Centrum.

Remiss från logoped

För att vi ska ha möjlighet att ta emot remisser med frågeställning talmotorisk bedömning, önskar vi att följande kriterier är uppfyllda:

• Barnet ska vara minst 4 år och kunna medverka
• Det ska finnas en bedömning av generellt språk, om det inte finns någon misstanke om språkstörning önskar vi ändå att en screening görs.
• Det ska finnas en bedömning av auditiv diskrimination.
• Det är bra med en oralmotorisk bedömning, men inget måste.
• Ange om det finns misstanke om dyspraxi, gärna utifrån bedömning med DYMTA.

Utredning och behandling av talmotoriska svårigheter

Logopeden undersöker munmotoriken och talfunktionen. Vid behov bedöms tungband, halsmandlar och adenoid (körtel bakom näsan) tillsammans med en öron-, näsa- och halsläkare/foniater. Målet med utredningen är att ringa in och gradera svårigheterna som grund för behandlingsrekommendationer.

Sök hjälp hos oss

För att komma till oss behöver du en remiss från till exempel läkare, sjuksköterska, psykolog eller annan logoped. Vi tar även emot vuxna som har kvarstående talmotoriska svårigheter sedan barndomen.