Sjukhusfysik
Enheten för sjukhusfysik är sjukhusledningens experter i frågor som rör joniserande strålning samt samordnar strålskyddsarbetet enligt strålskyddslagen.
Om enheten
Enheten för sjukhusfysik är sjukhusledningens experter i frågor som rör joniserande strålning samt samordnar strålskyddsarbetet enligt strålskyddslagen.
Sjukhusfysiker arbetar med kvalitetssäkring, kvalitetskontroll av utrustningar, metodutveckling, optimering av undersökningsmetoder samt utbildning av all personal som deltar i verksamhet med joniserande strålning.
Graviditet
Om man är gravid bör vissa röntgenundersökningar undvikas eller om möjligt ersättas med annan metod utan joniserande strålning. Om remitterande läkare och undersökningsansvarig läkare bedömer att undersökningen behöver göras används så låg stråldos som möjligt. För en hel del röntgenundersökningar t.ex. av skelett (ej ländrygg), lungor och skalle gäller inga restriktioner, dvs. de kan utföras som vanligt även under graviditet.
Amning
Amning är inte någon komplikation vid röntgenundersökningar, undantag är mammografi.
Vid vissa nuklearmedicinska undersökningar måste amningsuppehåll göras efter injektionen av det radioaktiva preparatet. Uppehållet kan variera mellan 12 och 36 timmar beroende på vilket radioaktivt preparat som används. Innan injektionen kan man pumpa ur mjölk som sedan sparas. Den mjölk som pumpas ur under amningsuppehållet, dvs efter injektionen av radioaktivitet skall kastas.
En röntgenundersökning går till så att strålning från ett röntgenrör skickas mot den del av kroppen som skall undersökas. Strålningen som passerat genom kroppen registreras med en detektor som skapar bilder av strålningens intensitet i olika delar av det undersökta området.
Vid en nuklearmedicinsk undersökning injiceras ett svagt radioaktivt preparat som är avsett för det organ som skall undersökas. Injektionen sker i armvecket och efter ett tag har den radioaktiva lösningen tagits upp av organet. Strålningen kan sen registreras med en gammakamera och bilder av det radioaktiva upptaget i organet kan skapas.
Den stråldos som man som patient utsätts för varierar beroende på vilket organ som undersöks och med vilken metod. Normalt för diagnostiska undersökningar är dosen mellan 0,1 och 10 mSv. Den naturliga bakgrundsstrålningen som vi alla utsätts för är ca 1 mSv per år.
Alla undersökningar måste vara berättigade, dvs. nyttan skall vara större än risken, och strålningsmängderna skall anpassas. Stråldosen skall vara låg men tillräcklig för att ge en tillförlitlig diagnostisk nivå för avsedd undersökning.
Stråldoser från diagnostiska röntgen- och nuklearmedicinska undersökningar kan ge en mycket liten ökning av risken att utveckla cancer på lång sikt.
